Trabelifjället

Alla turer måste inte vara långa, svåra eller mödosamma för att ändå ge en kick och få en att njuta av tillvaron. Det här är en tur som inte kräver randonéeskidor. Och det går alldeles utmärkt att ta med barn antingen på ryggen eller om de går på skidor själv.

Påsken 2015 firades i Romsdalen. På väg dit var vi så sugna att komma ut på tur. Vi planerade ett stopp på Venabygdsfjellet med Muen som mål. Venabygdsfjellet ligger strax norr om Ringebu mellan Lillehammer och Otta. Det är ett stort område med feriehytter, skidspår och småtoppar. Till och med en liten alpinanläggning finns där. Här finns alla möjligheter till skidturer och mindre toppturer/vandringsturer.



På väg genom fjällbjörkarna...

Kanske på toppen

När vi närmade oss Muen såg vi hur vinden piskade upp snömoln kring toppen. Planerna ändrades, vi styrde tillbaka några km och tog istället sikte på lilla Trabelifjellet 1093 m.ö.h.

Vi parkerade bredvid vägen och banade oss fram mellan de små fjällbjörkarna västerut. Det var lite svårt att avgöra var längs kammen som berget faktiskt var högst, så vi gick hela vägen runt den lilla grytan. Även om fjället var litet så är utsikten mot Rondane maffig. Mycket njutning med relativt liten ansträngning.
Längst bort, norrut var det lite för stor lavinrisk ner i grytan så vi tog oss tillbaka för ett kort åk ner och sen lite på platten innan vi var tillbaka vid bilen. Muen fick stå kvar, orörd av oss. Men den ser allt bra fin ut så vi kommer nog tillbaka en annan gång...

Utsikt mot Muen



Hällmarksslingan Tyresta Nationalpark

Dagens plan var en vandring i Tyresta Nationalpark. Dottern skulle dels gå själv och dels åka i bärstol.
Tyvärr öste regnet ner så istället tog vi vuxna en springtur på Hällmarksslingan. Den är ca 5 km och utgår från Tyresta By. Första halvan är bred fin grustag, en del av Barnvagnsslingan. Sedan blir det mer skogsstig med rötter och stenhällar. Idag mycket blött.

Naturen är på det hela taget inte så annorlunda mot den hemma i Dalarna.  Lite mer lövträd,  lite mer stenhällar och så att träden är väldigt gamla.  Men tydligen är den här naturen bara vanlig i ett bälte över mellersta Sverige och södra Finland, i övrigt ganska unik internationellt sett.
Det finaste tycker jag är de fint iordningställda lederna och fikaplatserna. Helt klart värt fler besök med eller utan barn...

Geiranger, cykling med hissnande utsikt!

 

Geirangerfjorden är sinnebilden av vackert, norsk fjordlandskap. Att se den från cykelsadeln gör det än mer njutbart. Man kommer närmare. Dalens djup, bergens höjd och vägens serpentiner blir så mycket mer påtagliga!

Beroende på hur man är funtad kan man välja att cykla uppför eller nedför, söderut eller norrut.  

Den här gången cyklade jag nedför från Djupvasshytta (där betalvägen till Dalsnibba startar) ner till Geiranger.  Det är ca 1000 höjdmeter nedförsbacke! En duktig lutning gör att bromsarna går varma så ett tips är att stanna ofta och låta de svalna. Passa på att njuta av utsikten och ta ett par kort.

Missa inte Knuten som är en del av den gamla vägen. Den slår där knut på dig själv, dvs den går i en båge in under sig själv...

Om man inte vill cykla både upp och ner är det smidigt att ha någon som skjutsar, alternativt anordnas det bussturer från Geiranger. 

Vägen är fin asfaltsväg, även upp till Dalsnibba.  Det är kallt på toppen och fartvinden gör att en överdragsjacka är skönt.

Från Geiranger kan man fortsätta med färjan till Hellesylt. En fin guidad tur som gör att cyklingen kan fortsätta på andra sidan fjorden om man inte cyklat sig mätt...

 

Andra som skriver om området:

• Cyklopedia
• Bikemap