Visar inlägg med etikett Tur med barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tur med barn. Visa alla inlägg

torsdag 25 augusti 2016

Krossbu - Vattenfall med utsikt


Jag fortsätter helt enkelt på temat "Turer som passar alla"....


Vi upprepade lite av konceptet från turen till Rondvassbu. Vi sov på Krossbu Turiststasjon i västra Jotunheimen, precis där Sognefjellsvegen börjar svänga på uppför. Tidigt på morgon gav sig Lars iväg för att ta sig upp på Store Smörstabbtinden. Men han vände i det branta partiet innan toppen då det var alltför brant i kombination med luftigt, i synnerhet om man är ensam på fjället. Istället blev det en tur till Store Breatinden 2018 m.ö.h.


Efter en lugn frukost tag jag och A en tur mot forsen/vattenfallet som syns mot fjällsidan från turiststationen. A hade tidigt spanat in forsen och tyckte den verkade spännande. Håller man sig nära forsen på nordsidan finns en fin stig. Det finns ytterligare en stig lite längre norrut men den var väldigt blöt.

En fin liten tur med ovanligt varmt och behagligt väder, och mycket tilltalande utsikt! Vi hade funderingar på att ta oss till bretungan av Böverbrean men insåg att mitt bäcken inte skulle klara av det efter turen till och från Rondvassbu dagen innan.

Länkar:


tisdag 23 augusti 2016

Rondvassbu - ett cykeläventyr

Vi har aldrig varit de som går på flerdagars tältturer utan oftast strävat efter toppturer med utgångspunkt från bilen, camping eller möjligen fjällstation. Eftersom topparna hägrar och det snabbt suger i toppturstarmen (framförallt på sambon) känns det sällan tillräckligt att "bara gå en skogstur".


Nu när jag är gravid och har foglossning är höga spännande toppar en omöjlighet oavsett om 3-åringen är med eller inte. Förra året gick det att bära henne en del av sträckan och ta en lång matpaus medans vi vuxna turades om att göra "toppsatsningar".
Men lite toppkänsla kan man i alla fall få genom att gå små turer i närheten av stora toppar. Samtidigt kan sambon springa upp på höga berg runt omkring. Han blir mycket mer tillfreds om han får möjligheten att plocka lite nya berg till sin lista. :-)


Ett bra upplägg fick vi med ett besök på Rondvassbu Turisthytte. Rondane har stått på listan ett tag men prioriterats ner pga avståndet från bilväg. Man tar bilen till Mysuseter ovanför Otta, därifrån bomväg (20 NOK som betalas med kort) upp till Spranget där det finns en stor parkering.

Vid Spranget kan man också hyra cyklar (MTB eller 7-växlade) för 100 NOK enkel väg. Man får koden till cykellåset genom att ringa till Rondvassbu och betalar när man kommer fram. Det fanns till och med ett par cyklar med cykelkärra om man vill ta med barn som inte kan cykla själv. Hjälm ingår.


Sen följer 6 km cykling efter fin grusväg. Vi hade med barncykel åt A. Lars joggade och gav henne draghjälp i uppförsbackarna med hjälp av ett hundkoppel. Det mesta av packningen hade jag i  ryggsäck. Lars och A fick ha lite i sina små ryggsäckar.


Det var mycket folk på Rondvassbu. Barn under 4 år äter och sover gratis. Om man vill kan man köpa 3-rätters middag och fin "hotellfrukost". Det finns dusch i separat byggnad liksom torrdass. All elektricitet stängs av kl 23 så det är bra att ha med en pannlampa.


Redan kl 5:45 på morgonen gav sig Lars iväg mot Rondslottet 2178 möh, den högsta toppen i Rondane. Det går uppåt direkt från fjällstationen för att sen vara en ganska lång nästintill platt sträcka i dalen innan det börjar stiga mot Vinjeronden och vidare till Rondslottet. Den här morgonen var det helt vindstilla på toppen även om det blåste på oss nere i dalen.


När han var tillbaka vid Rondvassbu strax innan kl 10 var jag och A redo att ge oss ut på en liten tur. Vi följde stigen upp mot Rondslottet. Det är mycket bra skyltat och leden är välmarkerad. Stigningen bjuder på rolig klättring för en 3-åring och ger snabbt fin utsikt.


Att leta efter ledmarkeringar (T) var ett roligt sätt att ta sig frammåt. Vi hittade lite vindskydd bakom ett stort stenröse där vi fick äta vår matpakke innan vi gav oss nedåt igen för att en cykla tillbaka till bilen.


Temperaturen var omkring 12 grader men ganska blåsigt. Klädsel för A var ett par tunna lätta byxor från Stormberg (verkade tåla bra att kräla runt på stenarna), långärmad tunn tröja och en tunn jacka samt pannband från Aclima.

Karta via Ut.

Länkar:






måndag 18 april 2016

Grodornas lek på Sollerön, lika kul för barn och vuxna...






I helgen trotsade vi regnandet och gav oss ut till Agnmyren på Sollerön för att titta på grodornas parningslek.


I april när tjälen släpper i de omkringliggande markerna vaknar grodorna för att ta sig ner till Agnmyren och leka. Ljudet påminner om en grupp mopeder på avstånd. Först ser man någon enstaka groda bland vasstråna och sen ser man att hela pölen kokar av grodor.


Här finns även ett rikt fågelliv och vi hörde bl.a. storspov. Grodornas lekplats är vid norra delen av Agnmyren. Det finns bord så man kan ta med fika. Om man vill ha en promenad på köpet väljer man att parkera vid Klikten. Längre fram på våren blir det fullt med blåsippor och i området finns många fornlämningar.
Karta via Lantmäteriet




Det finns lite mer info
- Sollerön
- Mora Outdoor

lördag 12 mars 2016

Egengjord knapplift - bra sätt för famijetur


Det såg ut som det skulle bli fint väder idag. Vi satte målet till Hemfjällsstugan i Sälenfjällen. Leden dit är spårad så det blev lite lättare för våra vänner som hade längdskidor.

Idag fick vi en ny användning för vår "snodd".
3-åringen skulle med på tur, men vill helst stå på skidor. Hon har lärt sig åka knapplift så i morse konstruerades en egen knapplift av en boten från en hink, ett VP-rör och ett rep. Denna fästes i snoddens karbinhake.

Succé!
Hon stod på skidor ca hälften av de 11 km det är tur och retur. Resterande åkte hon snow-racer i gummisnodden. Även det fungerade bra som variation.
Totalt sett kändes konceptet mycket mindre krångligt och komplicerat än att använda fjellpulka , chariot eller annan skidpulka - i alla fall på en kortare och mer "säker" tur.

Vädret blev dock inte riktigt som vi hoppades. Solen visade sig endast en kort stund, sen var det dimmoln som skymde och gjorde omvärlden vit. Ibland är det allt bra med ledkryss....

torsdag 18 februari 2016

Varför stanna i skidspåret?



Alla hjärtans dag bjöd på fantastiskt väder med sol, vindstilla och ca -10 grader. I alla fall om man befann sig i Sälenfjällen. Resten av Dalarna verkar ha haft mer moln på himmeln.

Den här dagen hade vi barnvakt och tog oss lite tid att testa nya objektivet. En superzoom från Sony 24-240 mm. Vi tog en tur som vi tagit flera gånger tidigare i olika tappningar - ospårat upp på Storfjället och sen ner i Storfjällsgraven är skidleden med spår leder tillbaka ner till vägen. Följer man leden är det ca 4 km enkel väg, ganska lätt terräng. Går bra att göra turen med barn i pulka eller i bärstol på ryggen.


Storfjället är magnifikt i sin enkelhet. Det är ingen väldefinierad topp så svindeln lyser med sin frånvaro. Men vidsträckta vita vidder ger känslan av att vara i betydligt mer högalpin terräng. Den som eftersträvar ensamhet och tystnad bör dock se sig om efter ett annat fjäll. Här samsas man gladeligen med flertalet skoteråkare. Det finns alltid något att titta på, vacker natur, skidåkare, de som leker med skotern eller de som leker med kajten. 

Som oftast parkerar vi på den relativt stora parkeringen mitt emot Gammelgården strax innan Högfjällshotellet. Vill man följa skidleden upp i Storfjällsgraven följer man skidspåren åt vänster efter man korsat transportliftarna (ja det finns liftar här). Det är spårat hela vägen upp till stugan i Storfjällsgraven så man kan välja mellan turskidor eller längdskidor.



Vi valde nu att skida iväg rakt upp på fjället. Vi hade turskidor med stighudar, snön var kompakt med ca 10 cm puder ovanpå. Rakt upp från parkeringen finns inga direkta svårigheter, inga branter eller dylikt som skall forceras. Jag är dock lite långsammare och tycker inte om att bli ifrånsprungen så även nu använde vi oss av vår bogseringssnodd. Jag skrev mer om den här. Uppe på fjället kan man sen ta sig en extra runda, vi tog oss lite söderut och västerut mot Storfjällsgraven. För att slippa gå på platten nere i graven sneddade vi tillbaka norrut tills vi var nästan i höjd med stugan som skymtade där nere.


Jag är ytterst ovan att åka utförs på andra skidor med lös häl. Men ett par vurpor senare var vi nere och kunde belöna oss med nygräddade våfflor precis innan solen började gå ner över bergskanten. Kylan kom fort och vi tog oss snabbt tillaka ner längs skidspåren. Nu tackar vi transportliften för att vi bekvämt kan ta oss tillbaka upp till parkeringen utan att behöva huda på.


Jag förstår helt enkelt inte varför man väljer att stanna i skidspåren en sån här dag. Många verkar dock ha svårt att se bortom de preparerade spåren. Jag vet inte om det är "lathet" att inte orka tänka längre än sin standardrunda, rädsla för terrängen eller en vanföreställning om att man missar träning.


Fler sidor om området:


söndag 27 december 2015

Juldagsjogg på Djurmoklack

"När juldagsmorgon glimmar...." Tjaa, glimmande var det inte direkt på juldagens morgon när vi snörade på oss skorna och gav oss iväg mot Djurmoklack. Ett bra tag innan jul sa vi att juldagen skulle bjuda på en tur till "klacken", men då trodde jag att vi skulle få pulsa i snö eller ta skidorna. Istället lyser gräsmattorna gröna och det påminner mer om en vårdag.


Djurmoklack ligger precis vid Rv70 vid byn Djurmo i Gagnef ca 1,5 mil norr om Borlänge. Om man parkerat på by-sidan av vägen kan man gå gångtunnel under vägen vid Djurmoskolan, och precis när man kommit ur tunneln finns en stig upp på vänster sida. Den leder ut på en lite grusväg som för dig upp till en vändplan/parkeringsplats. Självklart kan man ta bilen dit också om man vill ha en kortare tur.

Från vändplanen är det skyltat mot utsiktsplatsen, ca 500 m bort. Utsikten är fantastisk. På juldagen hade vi tur med klart och fint väder. Träningen har gått lite på sparlåga senaste månaderna, det kändes när det började luta på uppför. Men totalt var det inte mer än 150 höjdmeter nere från byn.
Vi ville ha en längre tur så vi tog en kort tur till med utgångspunkt från vändplanen. Där finns en informationstavla med karta. Det går mycket stigar i området och det verkar vara väl markerat. Vi valde korta stigen upp på Oxberget. På vägen tillbaka kom vi till ytterligare en brant på Oxbergets sydsida. Rundan runt Oxberget var ca 3 km och totalt blev det ca 6 km.

Det här är en tur som passar till nästan allt - lugn vandring, kort tur med barn, högintensiv backträning. Dessutom ligger den bra till så man kan "passa på längs vägen"!


onsdag 11 november 2015

Drittjärnberg - obanad terräng


Hur hittar man nya småturer? Ett roligt sätt att komma sig ut är att bara ta en av de små bergen, eller tjaaa kullarna, som man ser i vardagen...


Den här gången blev det Drittjärnberg 418 m.ö.h. som ligger nära Rv 70 mellan Mora och Älvdalen. I höjd med Spjutmosjöns rastplats syns Garberget tydligt på hö (nordöstra) sidan av vägen. Drittjärnberg är en förlängning från Garberget och lite högre. Det går en grusväg upp direkt efter rastplatsen.


Det finns ingen stig upp. Precis var det är bäst att gå är lite oklart. Vi parkerade på grusvägen i höjd med toppen och tog bara sikte rakt upp.


I början fanns det lite spår från skogsmaskiner att gå i. A fick traska själv men gav snart upp. Vi hittade fina saker att titta på, tickor, harsyra, fingersvamp och älgbajs - allt lika spännande.


Morgonens regn gjorde det höga gräset blött, det hade varit bra med ett par fuktavisande byxor trots det fina vädret.
Att vi kom upp på toppen märktes inte speciellt. Men vi får skriva upp en ny topp på listan. Det roliga här är ju själva upptäckandet och att testa nya ställen.


På vägen  ner passerade vi under kraftlinan där de röjt smågranar. Många finfina julgranar bara låg där och väntade. A gick bära ner sin egen lilla gran som nu sitter i en vas hemma....

torsdag 29 oktober 2015

Leksberget - ett mål på vägen



Leksberget ligger på höger sida, precis intill riksväg 45 från Mora till Malung. Man ser berget med sin branta vägg just innan man kommer till Siljansfors. Där finns också den mest lättillgängliga parkeringen, tyvärr är den på en oskyltad liten grusväg som viker bakåt i riktning mot Mora före vägen mot Ryssberget. På terrängkartan är det precis där Siljansleden möter Rv45.

Att lära sig skilja på gran och tall...

Det går också att ta vägen mot Ryssberget och hålla till höger så kan man parkera vid en vändplan, om man vill ha lite kortare gångsträcka. Men den vägen har vi inte testat, det får nog bli nästa år då A är för stor att bära på ryggen.


Leksberget är en bra kort tur, mkt lämplig även för ganska små barn. Från Rv45 är det 1,8 km upp, det tog oss idag 23 minuter med A på ryggen. Ner tog det lite längre tid då alla rötter, stenar och mossor skulle utforskas noga. I början är det en igenvuxen traktorväg som övergår i lättgången stig. Efter ca 600 meter viker Siljansleden av rakt fram/vänster. Ytterligare en bit upp ändrar skogen karaktär och det känns som man går in i en sagoskog.



Nästan uppe får man gå lite nedför innan man till slut är uppe.


Utsikten där uppe är milsvid mot Gesundaberget och Siljan. Där uppe finns en grillplats med enkla bänkar - perfekt om man vill utvidga äventyret med lite grillning. Sen är ju inte det här den riktiga toppen, bergets högsta punkt ligger ytterligare några hundra meter norrut (bort från vägen och utsikten). Dit måste man väl också gå någon gång...

Karta (via Mora Outdoor)
 

Andra sidor om området:

Pontus Ståhlkloo - höstlovstips i Mora
 
Mora Outdoor - Leksbergsturen, här finns även karta

onsdag 21 oktober 2015

Hösttur på Städjan

 
Städjan 1131 m.ö.h. är nog ett av de berg jag varit upp på flest gånger, både sommar och vinter. En av anledningarna är att vi kan åka över dagen. Det ligger i norra Dalarna, nära Idre Fjäll, ganska lättillgängligt. Från Idre by svänger man av mot Idre Fjäll och fortsätter rakt fram på fjällvägen förbi avtagsvägen till skidanläggningen. Efter ytterligare ca 1 km delar sig vägen, då håller man höger mot Gränjesåsvallen. Här finns parkering med dass...
 
 
 
 
 
Nu blev det en sen hösttur med fantastiska färger. De flesta löv hade fallit av, men marken var desto vackrare. Så här sent på hösten har vi inte varit här tidigare. Lycka att hitta blåbär på vägen!
Här kan man göra allt från en heldagstur till snabb sprint om man är vältränad.
 
 
Från parkeringen är det skyltat och vältrampat. Efter ca 1 km delar sig leden. Båda går att gå, vi tar oftast vinterleden rakt fram/åt vänster. Sommarleden åt höger är lite längre, lite mindre brant. Uppe på fjället planar det ut lite och lederna sammanstrålar igen. Den kryssmarkerade leden fortsätter förbi Städjan bort mot Nipfjället.
 
 
I bra väderlek är det inget problem att se stigarna upp på Städjan. Vi väljer oftast att gå upp längs ryggen till förtoppen och sen följa kammen upp. Vill man gå brantare går det att snedda upp direkt mot kammen. Idag var det välbesökt, nästan som att vara på ett norskt fjäll... :-) Det gillar jag!
 
 
A satt mycket i bärmesen men gick/klättrade själv upp på förtoppen och sen hela vägen upp till riktiga toppen.
Turen har inga svåra eller utsatta partier och passar bra att gå med barn. Det är lite kuperat totalt ca 445 höjdmeter upp. För oss tog det idag 2 h 45 minuter i aktiv gåtid upp och ner. Strax före toppen finns en spännande liten grotta att utforska för barnen.
 
 
 

Vad ska man ha med? 

  • Bekväma skor - gympaskor duger, men lite skönare med lite högre skaft
  • Vatten, kaffe och chokladkaka räcker om man går fort
  • Turmat + vattentermos - vi kör helt på Real Turmat, enkelt, gott och mättande.
  • Skaljacka, det blåser ofta uppe på kammen
  • Värmande plagg, om man går med barn som går långsamt. Lätt att man själv blir kall...
  • Torr underställströja, gör som norrmännen och byt till torrt på toppen.
 
 
 
KARTA med leder och raststugor

 

Andra som skriver om Städjan:

 
 
Summitpost - Great summary in English about Mt Städjan