Rondvassbu - ett cykeläventyr

Vi har aldrig varit de som går på flerdagars tältturer utan oftast strävat efter toppturer med utgångspunkt från bilen, camping eller möjligen fjällstation. Eftersom topparna hägrar och det snabbt suger i toppturstarmen (framförallt på sambon) känns det sällan tillräckligt att "bara gå en skogstur".

Nu när jag är gravid och har foglossning är höga spännande toppar en omöjlighet oavsett om 3-åringen är med eller inte. Förra året gick det att bära henne en del av sträckan och ta en lång matpaus medans vi vuxna turades om att göra "toppsatsningar".
Men lite toppkänsla kan man i alla fall få genom att gå små turer i närheten av stora toppar. Samtidigt kan sambon springa upp på höga berg runt omkring. Han blir mycket mer tillfreds om han får möjligheten att plocka lite nya berg till sin lista. :-)

Ett bra upplägg fick vi med ett besök på Rondvassbu Turisthytte. Rondane har stått på listan ett tag men prioriterats ner pga avståndet från bilväg. Man tar bilen till Mysuseter ovanför Otta, därifrån bomväg (20 NOK som betalas med kort) upp till Spranget där det finns en stor parkering.

Vid Spranget kan man också hyra cyklar (MTB eller 7-växlade) för 100 NOK enkel väg. Man får koden till cykellåset genom att ringa till Rondvassbu och betalar när man kommer fram. Det fanns till och med ett par cyklar med cykelkärra om man vill ta med barn som inte kan cykla själv. Hjälm ingår.

Sen följer 6 km cykling efter fin grusväg. Vi hade med barncykel åt A. Lars joggade och gav henne draghjälp i uppförsbackarna med hjälp av ett hundkoppel. Det mesta av packningen hade jag i  ryggsäck. Lars och A fick ha lite i sina små ryggsäckar.

Det var mycket folk på Rondvassbu. Barn under 4 år äter och sover gratis. Om man vill kan man köpa 3-rätters middag och fin "hotellfrukost". Det finns dusch i separat byggnad liksom torrdass. All elektricitet stängs av kl 23 så det är bra att ha med en pannlampa.

Redan kl 5:45 på morgonen gav sig Lars iväg mot Rondslottet 2178 möh, den högsta toppen i Rondane. Det går uppåt direkt från fjällstationen för att sen vara en ganska lång nästintill platt sträcka i dalen innan det börjar stiga mot Vinjeronden och vidare till Rondslottet. Den här morgonen var det helt vindstilla på toppen även om det blåste på oss nere i dalen.

När han var tillbaka vid Rondvassbu strax innan kl 10 var jag och A redo att ge oss ut på en liten tur. Vi följde stigen upp mot Rondslottet. Det är mycket bra skyltat och leden är välmarkerad. Stigningen bjuder på rolig klättring för en 3-åring och ger snabbt fin utsikt.

Att leta efter ledmarkeringar (T) var ett roligt sätt att ta sig frammåt. Vi hittade lite vindskydd bakom ett stort stenröse där vi fick äta vår matpakke innan vi gav oss nedåt igen för att en cykla tillbaka till bilen.

Temperaturen var omkring 12 grader men ganska blåsigt. Klädsel för A var ett par tunna lätta byxor från Stormberg (verkade tåla bra att kräla runt på stenarna), långärmad tunn tröja och en tunn jacka samt pannband från Aclima.

Karta via Ut.

Länkar:

• Rondvassbu Turisthytte
• Turer kring Rondvassbu

Städjan ett bra berg att börja med

På Städjan har vi varit många gånger. Även på vintern är det en lätt topptur med bra toppkänsla. Även om man ofta måste ta av skidorna och gå sista knycken på förtoppen och toppen så passar det även nybörjare.

Vi tog nu med oss en vän som bara åkt en halv dag utför någonsin. Han klarade det galant och till och med skogskörningen gick över förväntan!

Städjan är väldigt lättillgängligt och nås bra från botten av Idre Fjälls norra backar där det går en transportlift. Vid vägen får man kanske ta av skidorna och gå en liten bit längs vägen åt höger så kommer man till parkeringen på vänstra sidan.

Det är lätt att hitta genom skogen, det brukar alltid vara mycket spår. Det lutar på tills man kommer upp på fjället där det blir flackare ett tag.

Städjan syns tydligt och vintertid är det säkrast att följa kammen upp.  Det är ofta en uppblåst driva ibland med överhängande åt norr så det får man ha lite koll på.

Nästan till toppen på Ystetinden

När man studerar kartan över bilvägar i Norge så inser man inte att det är längre än man tror och det tar mycket längre tid än man tror. Trots att vi varit några gånger i Norge har vi fortfarande inte riktigt lärt oss. Så även när vi skulle upp på Ystetinden. man tar från Åndalsnes E135 väster ut. Då fanns där ingen bro över Tresfjorden, men den tror jag är färdig nu. Efter bron åkar man lite norrut och svänger sen västerut efter sjön Flatevågen. När man passerat sjöns västra ände svänger man vänster/söderut och efter ca 500 m höger mot Flate.

Tack vare ett ymnigt snöfall på natten och morgonen kunde vi ta på oss skidorna redan vid bilen och följde vägen upp mot Flatesetra. Från fäboden följer man bäcken tills det plattar ut lite och tar sedan sikte mot toppen som ligger nästan rakt söderut.

Morgonens snöfall försvann och solen kom fram så det blev riktigt fint. Sista biten mot toppen blir det lite brantare. Underlaget var nysnö på ganska hård is. Lite svårt att få fäste. Dessutom kändes det inte lavinsäkert då det inte fanns någon friktion mot underliggande snölager.

Kanske var jag lite feg, men vi valde att vända innan vi nådde toppen. Efter att ha dragits med i en lavin för några år sedan har jag blivit lite skrajsen så jag vänder hellre än att ta risker. Vet ju nu hur infernaliskt svårbedömt det är...

Av med stighudarna och sen var det fantasisk åkning utför. Mjukt pudrigt med fast botten, lagom brant och strålande sol.

Karta över området: ut.no

Norska tursjälen - Påsk på Smörbottind

Den som inte gjort det förr rekommenderas varmt att ta en fjälltur i Norge under påsk. Då fullkomligt exploderar den norska tursjälen. Nej det är inget för den som föredrar ensamhet då får man dra sig till nån avlägsen avkrok av Padjelanta. För i Norge blir varenda fjällsluttning till en autostrada av skidåkare när stor som liten, gammal som ung ger sig ut på tur.

Ett par år har vi tillsammans med några vänner begett oss till Åndalsnes i Norge. Bo i campinghytte är betydligt billigare än att bo i ett norskt hytteområde under maximal högsäsong. Och minst lika bekvämt och smidigt. Från Åndalsnes Camping har man snabb biltilgång till många av de bästa toppturerna som står att finna.

I år blir det en mer modest familjeanpassad norgetur, men förra året var vi bland annat upp på Smörbottind. Det är bomväg upp till en stor parkering i Skorgedalen. Där är det bara att direkt spänna på skidorna och börja ta höjdmeter upp i grytan mot toppen på 1188 möh. Det är den högra av topparna ovanför grytan.

Det är en lätt tur utan svåra partier med stigning på ca 800 höjdmeter. Men ser man på dem runt omkring sig är många barn. Norska barn förvisso som är uppfostrade med turskidor på benen. Ett smart drag där barnen går på längd/turskidor upp och föräldrarna bär barnens alpina utrustning så de kan åka lätt nedför.

Även om åkningen är lätt går det inte alltid som planerat... Men finns det bättre sätt att njuta av vårvintern??

Översiktskarta

Östra Kalven - Lätt i Sälenfjällen

Idag är det småregnigt och grått ute. Då får man tänka tillbaka på en av förra vårvinterns fina turer...

Sälenfjällen är fantastiska på så sätt att det finns många små berg som är lättillgängliga från bilväg. Det är utmärkt när man vill ha en enkel dagstur för att utnyttja det fina vädret eller för nybörjare.

Den här gången tog vi med oss en kompis till Östra Kalven. Hon har inte gått på topptur förut så de snälla sluttningarna passade utmärkt. Som utrustning fick hon låna ett par gamla skidor med en fritschi-bindning och så kunde hon för den här turen använda sina alpinpjäxor.

Man parkerar bilen längs med fjällvägen, strax efter Högfjällshotellet om man kommer från Sälen by. På vänster sida av vägen har man Östra Kalven och det är bara att knata på rakt upp. Vi valde att åka ner söderut och sen snedda lite på skrå tillbaka i Kvilldalen mellan Östra Kalven och Storfjället.
Det går att pricka leder både upp och på vägen tillbaka så man får sig en bro över bäcken.

Se karta på Lantmäteriet.

Varför stanna i skidspåret?

Alla hjärtans dag bjöd på fantastiskt väder med sol, vindstilla och ca -10 grader. I alla fall om man befann sig i Sälenfjällen. Resten av Dalarna verkar ha haft mer moln på himmeln.

Den här dagen hade vi barnvakt och tog oss lite tid att testa nya objektivet. En superzoom från Sony 24-240 mm. Vi tog en tur som vi tagit flera gånger tidigare i olika tappningar - ospårat upp på Storfjället och sen ner i Storfjällsgraven är skidleden med spår leder tillbaka ner till vägen. Följer man leden är det ca 4 km enkel väg, ganska lätt terräng. Går bra att göra turen med barn i pulka eller i bärstol på ryggen.

Storfjället är magnifikt i sin enkelhet. Det är ingen väldefinierad topp så svindeln lyser med sin frånvaro. Men vidsträckta vita vidder ger känslan av att vara i betydligt mer högalpin terräng. Den som eftersträvar ensamhet och tystnad bör dock se sig om efter ett annat fjäll. Här samsas man gladeligen med flertalet skoteråkare. Det finns alltid något att titta på, vacker natur, skidåkare, de som leker med skotern eller de som leker med kajten. 

Som oftast parkerar vi på den relativt stora parkeringen mitt emot Gammelgården strax innan Högfjällshotellet. Vill man följa skidleden upp i Storfjällsgraven följer man skidspåren åt vänster efter man korsat transportliftarna (ja det finns liftar här). Det är spårat hela vägen upp till stugan i Storfjällsgraven så man kan välja mellan turskidor eller längdskidor.

Vi valde nu att skida iväg rakt upp på fjället. Vi hade turskidor med stighudar, snön var kompakt med ca 10 cm puder ovanpå. Rakt upp från parkeringen finns inga direkta svårigheter, inga branter eller dylikt som skall forceras. Jag är dock lite långsammare och tycker inte om att bli ifrånsprungen så även nu använde vi oss av vår bogseringssnodd. Jag skrev mer om den här. Uppe på fjället kan man sen ta sig en extra runda, vi tog oss lite söderut och västerut mot Storfjällsgraven. För att slippa gå på platten nere i graven sneddade vi tillbaka norrut tills vi var nästan i höjd med stugan som skymtade där nere.

Jag är ytterst ovan att åka utförs på andra skidor med lös häl. Men ett par vurpor senare var vi nere och kunde belöna oss med nygräddade våfflor precis innan solen började gå ner över bergskanten. Kylan kom fort och vi tog oss snabbt tillaka ner längs skidspåren. Nu tackar vi transportliften för att vi bekvämt kan ta oss tillbaka upp till parkeringen utan att behöva huda på.

Jag förstår helt enkelt inte varför man väljer att stanna i skidspåren en sån här dag. Många verkar dock ha svårt att se bortom de preparerade spåren. Jag vet inte om det är "lathet" att inte orka tänka längre än sin standardrunda, rädsla för terrängen eller en vanföreställning om att man missar träning.

Fler sidor om området:

Storfjällsgraven

Trabelifjället

Alla turer måste inte vara långa, svåra eller mödosamma för att ändå ge en kick och få en att njuta av tillvaron. Det här är en tur som inte kräver randonéeskidor. Och det går alldeles utmärkt att ta med barn antingen på ryggen eller om de går på skidor själv.

Påsken 2015 firades i Romsdalen. På väg dit var vi så sugna att komma ut på tur. Vi planerade ett stopp på Venabygdsfjellet med Muen som mål. Venabygdsfjellet ligger strax norr om Ringebu mellan Lillehammer och Otta. Det är ett stort område med feriehytter, skidspår och småtoppar. Till och med en liten alpinanläggning finns där. Här finns alla möjligheter till skidturer och mindre toppturer/vandringsturer.



På väg genom fjällbjörkarna...

Kanske på toppen

När vi närmade oss Muen såg vi hur vinden piskade upp snömoln kring toppen. Planerna ändrades, vi styrde tillbaka några km och tog istället sikte på lilla Trabelifjellet 1093 m.ö.h.

Vi parkerade bredvid vägen och banade oss fram mellan de små fjällbjörkarna västerut. Det var lite svårt att avgöra var längs kammen som berget faktiskt var högst, så vi gick hela vägen runt den lilla grytan. Även om fjället var litet så är utsikten mot Rondane maffig. Mycket njutning med relativt liten ansträngning.
Längst bort, norrut var det lite för stor lavinrisk ner i grytan så vi tog oss tillbaka för ett kort åk ner och sen lite på platten innan vi var tillbaka vid bilen. Muen fick stå kvar, orörd av oss. Men den ser allt bra fin ut så vi kommer nog tillbaka en annan gång...

Utsikt mot Muen



Många nya starter...

2015 blev visst ett år som jag testar flera nya saker... Jag har cyklat Vätternrundan, mest för att se om jag kunde. Sen blev jag inspirerad att simma Vansbrosimningen, jag som "aldrig" simmar, inte ens i bassäng. Och med de två avklarade så är det visst lika bra att göra hela klassikern... 

Och nu har jag startat upp den här bloggen. 

Grunden till det är dels att jag skriver resedagbok när vi är ute på resor och turer. Vi har själva känt att många guidesidor etc saknar kortare enkla turer som passar om man har med sig små barn eller om man bara vill hitta på något som inte tar så lång tid. Alltså har jag börjat samla på dessa och kommer försöka dela med mig av våra upplevelser och kanske kan det ge tips till andra.