Mora Triathlon 2016

Har inte varit på triathlon tidigare men ett spontant beslut av sambon att delta i lördagens sprint under Mora Triathlon gjorde att vi såklart tog oss ner för att vara hejaklack.

Det var ett riktigt bra arrangemang och så publikvänligt!
Riktigt stolt över sambon som inte är någon van simmare men klarade av momentet förvånansvärt bra. Sen var han som väntat stark i cyklingen och höll bra i löpningen.

Picknickvänligt publikområde

På eftermiddagen var det dags för triathlonstafetten. Där var mina goda vänner Samuel Hopstadius och Therese Höök med i ett lag tillsammans med Jonathan Hebys. De kom in på en beundransvärd silverplats. Stort grattis!

Trappintervaller vid Salunäbb - tror inte det är aktuellt nu....

Att träna som gravid känns för mig både naturligt men samtidigt helt annorlunda. Viljan att röra på sig finns kvar, men orken är helt borta. Plötsligt svarar inte kroppen och jag mår dåligt av pulsfrekvenser på mer än 75% av maxpuls. Extra tydligt blir det om jag jobbat tidigare på dagen.

När var vi ute med cykelklubben och det gick riktigt bra på platten, men så fort uppförsbackarna kom tappade jag rejält mot de andra. Med foglossning (smärtor i bäckenet) går det inte heller alltid så bra, men cykling är ett av de bättre alternativen.

Idag cyklade vi hela familjen till Salunäbb strax norr om Mora. Min träning var cyklingen medan sambon kombinerade med trappintervaller. Det kommer nog dröja ett tag innan jag kan köra intervallpass i trappor igen. Där finns 2 långa trappor, åtminstone den ena är ca 105 steg lång. Cyklingen dit är lagom uppvärmning, total tidsåtgång ca 1 timme och 10 min.

Man kan parkera bil eller cykel invid Rv 70 mot Älvdalen strax efter norra infarten mot Östnor.

Grodornas lek på Sollerön, lika kul för barn och vuxna...

I helgen trotsade vi regnandet och gav oss ut till Agnmyren på Sollerön för att titta på grodornas parningslek.

I april när tjälen släpper i de omkringliggande markerna vaknar grodorna för att ta sig ner till Agnmyren och leka. Ljudet påminner om en grupp mopeder på avstånd. Först ser man någon enstaka groda bland vasstråna och sen ser man att hela pölen kokar av grodor.

Här finns även ett rikt fågelliv och vi hörde bl.a. storspov. Grodornas lekplats är vid norra delen av Agnmyren. Det finns bord så man kan ta med fika. Om man vill ha en promenad på köpet väljer man att parkera vid Klikten. Längre fram på våren blir det fullt med blåsippor och i området finns många fornlämningar.

Karta via Lantmäteriet




Det finns lite mer info
- Sollerön
- Mora Outdoor

Nu börjar cykelsäsongen...

I och med att Vasaloppsveckan är avslutad tar mycket av skidmotivationen också slut. Skidmässigt ska det nu bara vara finvädersåkning, turskidor och toppturer.

Det som skymtar i horisonten är årets upplaga av Vätternrundan. Högre mål än förra året. Så nu är det dags att trappa upp cyklingen.

Som tur är har "kärringcykeln" dubbdäck så den är hyggligt rustad för att köra på isiga, slaskiga och snåriga småvägar.
Idag blev det att utforska en väg längs med österdalälven som jag inte cyklat förrut.  Inte helt lättcyklat men det var kul och fint väder!

Snoddning - ett bra sätt att träna tillsammans

Om man är olika bra tränade kan det ibland vara svårt att få till bra träning för båda två om man ändå vill träna tillsammans. Och de flesta kan nog instämma i att det är mycket roligare tillsammans än att träna själv.

Vi har under flera år snoddat. Dvs kopplat ihop oss med ett gummiband för att den som är sämre tränad (jag) ska få lite draghjälp samtidigt som det går lite tyngre för den starkare. Båda två kan då ligga på lika hög ansträngningsgrad. Det här fungerar både för löpning, cykling, rullskidor, längdskidor och skidbestigning/skidalpinism.

Idag blev det en tur från Mora skidstadion i Hemus till Södra Hemulberg, 29 km. Spåren i Vasaloppsspåret är mycket fina med välpreparerad konstsnö. Strax norr om vasaloppskontrollen i Eldris viker spåret av mot N. Garberg och Hemulberg ligger på vägen dit. I början av det spåret var snötäcket lite tunt och det var skräpigt i spåren efter förra helgens blåsväder. Men när man kom upp på lite höjd var det mer snö och fina spår.

Vi har konstruerat våran snodd själva av ett hundkoppel och en elastisk snodd. Den elastiska snodden är dubbelvikt halva sträckan för att få elasticiteten i 2-steg.

Tips på andra sidor:

Det finns fler som snoddar
Mora Outdoor

Äntligen snö!

Så kom äntligen kyla och några futtiga cm snö över Dalarna. Hittills har natursnön lyst med sin frånvaro. De bittert ihopkämpade konstsnöspåren har lidit hårt av regn och plusgrader.

Trots att det ändå funnits några km längdspår både i Hemus (Mora) och Grönklitt (Orsa) har min motivation varit som bortblåst. Vasaloppet kommer allt närmare, jag vet att jag måste få många mil under skidorna innan dess. Men det har bara inte blivit av...

Igår blev det premiär för säsongen! Detta i Kläppen. Jag var långt ifrån ensam,  spåren var hårt nötta av dagens åkare. Men man tog sig fram och jag hoppas att dessa första 8 km snart ska följas av fler!

Juljogg i Mora

Det har varit kallt några dagar och det kom till och med några mm snö. Men temperaturer kring noll har gjort att gatorna täcks av en ismatta. I naturen lyser snön med sin frånvaro...

Men julen närmar sig och idag var det dags för juljogg. Ca 70 deltagare iförda löpartights och tomteluva sprang ca 4 km. Initiativet kommer från Håkon på Fysio-outdoor.

Halt, socialt och svettigt. Glögg och pepparkakor efteråt var pricken över i.

Drittjärnberg - obanad terräng

Hur hittar man nya småturer? Ett roligt sätt att komma sig ut är att bara ta en av de små bergen, eller tjaaa kullarna, som man ser i vardagen...

Den här gången blev det Drittjärnberg 418 m.ö.h. som ligger nära Rv 70 mellan Mora och Älvdalen. I höjd med Spjutmosjöns rastplats syns Garberget tydligt på hö (nordöstra) sidan av vägen. Drittjärnberg är en förlängning från Garberget och lite högre. Det går en grusväg upp direkt efter rastplatsen.

Det finns ingen stig upp. Precis var det är bäst att gå är lite oklart. Vi parkerade på grusvägen i höjd med toppen och tog bara sikte rakt upp.

I början fanns det lite spår från skogsmaskiner att gå i. A fick traska själv men gav snart upp. Vi hittade fina saker att titta på, tickor, harsyra, fingersvamp och älgbajs - allt lika spännande.

Morgonens regn gjorde det höga gräset blött, det hade varit bra med ett par fuktavisande byxor trots det fina vädret.
Att vi kom upp på toppen märktes inte speciellt. Men vi får skriva upp en ny topp på listan. Det roliga här är ju själva upptäckandet och att testa nya ställen.

På vägen  ner passerade vi under kraftlinan där de röjt smågranar. Många finfina julgranar bara låg där och väntade. A gick bära ner sin egen lilla gran som nu sitter i en vas hemma....

Leksberget - ett mål på vägen

Leksberget ligger på höger sida, precis intill riksväg 45 från Mora till Malung. Man ser berget med sin branta vägg just innan man kommer till Siljansfors. Där finns också den mest lättillgängliga parkeringen, tyvärr är den på en oskyltad liten grusväg som viker bakåt i riktning mot Mora före vägen mot Ryssberget. På terrängkartan är det precis där Siljansleden möter Rv45.

Att lära sig skilja på gran och tall...

Det går också att ta vägen mot Ryssberget och hålla till höger så kan man parkera vid en vändplan, om man vill ha lite kortare gångsträcka. Men den vägen har vi inte testat, det får nog bli nästa år då A är för stor att bära på ryggen.

Leksberget är en bra kort tur, mkt lämplig även för ganska små barn. Från Rv45 är det 1,8 km upp, det tog oss idag 23 minuter med A på ryggen. Ner tog det lite längre tid då alla rötter, stenar och mossor skulle utforskas noga. I början är det en igenvuxen traktorväg som övergår i lättgången stig. Efter ca 600 meter viker Siljansleden av rakt fram/vänster. Ytterligare en bit upp ändrar skogen karaktär och det känns som man går in i en sagoskog.

Nästan uppe får man gå lite nedför innan man till slut är uppe.

Utsikten där uppe är milsvid mot Gesundaberget och Siljan. Där uppe finns en grillplats med enkla bänkar - perfekt om man vill utvidga äventyret med lite grillning. Sen är ju inte det här den riktiga toppen, bergets högsta punkt ligger ytterligare några hundra meter norrut (bort från vägen och utsikten). Dit måste man väl också gå någon gång...

Karta (via Mora Outdoor)

 

Andra sidor om området:

Pontus Ståhlkloo - höstlovstips i Mora

 

Mora Outdoor - Leksbergsturen, här finns även karta