Lidingöloppet

Lidingöloppet avklarat! Så här i efterhand har man hunnit landa lite...

Det gick långsamt, men bättre än jag vågat hoppas på. Med tanke på att jag aldrig sprungit längre än 10 km tidigare kan man ju tycka att det är lite övermodig att ge sig på 30 km... Min strategi var att ta det riktigt, riktigt lugnt redan från början. Det lyckades så jag kände mig faktiskt aldrig riktigt trött! (Jag vet att det låter knäppt) Men smärtan i muskler och leder kom ändå efter ca 15 km, men kunde skapligt motas bort med Ipred och Alvedon.... Upploppet var fantastiskt och jag var helt slut efteråt. Nästa gång (om det blir någon) måste jag träna, inte kanske mer, men definitivt längre!