Nästan till toppen på Ystetinden

När man studerar kartan över bilvägar i Norge så inser man inte att det är längre än man tror och det tar mycket längre tid än man tror. Trots att vi varit några gånger i Norge har vi fortfarande inte riktigt lärt oss. Så även när vi skulle upp på Ystetinden. man tar från Åndalsnes E135 väster ut. Då fanns där ingen bro över Tresfjorden, men den tror jag är färdig nu. Efter bron åkar man lite norrut och svänger sen västerut efter sjön Flatevågen. När man passerat sjöns västra ände svänger man vänster/söderut och efter ca 500 m höger mot Flate.

Tack vare ett ymnigt snöfall på natten och morgonen kunde vi ta på oss skidorna redan vid bilen och följde vägen upp mot Flatesetra. Från fäboden följer man bäcken tills det plattar ut lite och tar sedan sikte mot toppen som ligger nästan rakt söderut.

Morgonens snöfall försvann och solen kom fram så det blev riktigt fint. Sista biten mot toppen blir det lite brantare. Underlaget var nysnö på ganska hård is. Lite svårt att få fäste. Dessutom kändes det inte lavinsäkert då det inte fanns någon friktion mot underliggande snölager.

Kanske var jag lite feg, men vi valde att vända innan vi nådde toppen. Efter att ha dragits med i en lavin för några år sedan har jag blivit lite skrajsen så jag vänder hellre än att ta risker. Vet ju nu hur infernaliskt svårbedömt det är...

Av med stighudarna och sen var det fantasisk åkning utför. Mjukt pudrigt med fast botten, lagom brant och strålande sol.

Karta över området: ut.no

Norska tursjälen - Påsk på Smörbottind

Den som inte gjort det förr rekommenderas varmt att ta en fjälltur i Norge under påsk. Då fullkomligt exploderar den norska tursjälen. Nej det är inget för den som föredrar ensamhet då får man dra sig till nån avlägsen avkrok av Padjelanta. För i Norge blir varenda fjällsluttning till en autostrada av skidåkare när stor som liten, gammal som ung ger sig ut på tur.

Ett par år har vi tillsammans med några vänner begett oss till Åndalsnes i Norge. Bo i campinghytte är betydligt billigare än att bo i ett norskt hytteområde under maximal högsäsong. Och minst lika bekvämt och smidigt. Från Åndalsnes Camping har man snabb biltilgång till många av de bästa toppturerna som står att finna.

I år blir det en mer modest familjeanpassad norgetur, men förra året var vi bland annat upp på Smörbottind. Det är bomväg upp till en stor parkering i Skorgedalen. Där är det bara att direkt spänna på skidorna och börja ta höjdmeter upp i grytan mot toppen på 1188 möh. Det är den högra av topparna ovanför grytan.

Det är en lätt tur utan svåra partier med stigning på ca 800 höjdmeter. Men ser man på dem runt omkring sig är många barn. Norska barn förvisso som är uppfostrade med turskidor på benen. Ett smart drag där barnen går på längd/turskidor upp och föräldrarna bär barnens alpina utrustning så de kan åka lätt nedför.

Även om åkningen är lätt går det inte alltid som planerat... Men finns det bättre sätt att njuta av vårvintern??

Översiktskarta

Östra Kalven - Lätt i Sälenfjällen

Idag är det småregnigt och grått ute. Då får man tänka tillbaka på en av förra vårvinterns fina turer...

Sälenfjällen är fantastiska på så sätt att det finns många små berg som är lättillgängliga från bilväg. Det är utmärkt när man vill ha en enkel dagstur för att utnyttja det fina vädret eller för nybörjare.

Den här gången tog vi med oss en kompis till Östra Kalven. Hon har inte gått på topptur förut så de snälla sluttningarna passade utmärkt. Som utrustning fick hon låna ett par gamla skidor med en fritschi-bindning och så kunde hon för den här turen använda sina alpinpjäxor.

Man parkerar bilen längs med fjällvägen, strax efter Högfjällshotellet om man kommer från Sälen by. På vänster sida av vägen har man Östra Kalven och det är bara att knata på rakt upp. Vi valde att åka ner söderut och sen snedda lite på skrå tillbaka i Kvilldalen mellan Östra Kalven och Storfjället.
Det går att pricka leder både upp och på vägen tillbaka så man får sig en bro över bäcken.

Se karta på Lantmäteriet.

Handsken är kastad!

Jag har fått en utmaning!
Självklart kunde jag inte säga nej när sambon utmanade mig att få ihop 150 cykelmil innan 1:a maj. Vad får då räknas? All cykling som ger pulshöjning. Så om jag inte totalt mescyklar får jag räkna även jobbpendling, transportcykling och hämtning på dagis. Jag har cyklat med pulsklocka flera gånger och jag kommer upp i pulszon 3 i alla fall så det får duga. Dessutom räknar vi in inomhuscyklingen.

För att få lite mil i cykelbenen under vintern har vi satt upp trainer i källaren. Vi använder oss av cykeltrainer med rullar, jag har en Tacx Galaxia.
Mellan våra trainers har vi satt en stolpe mellan golv och tak som agerar lite stöd när man ska komma igång och där vi kan ha svetthandduk och vattenflaska. För att slippa sitta och stirra in i väggen satte vi i ordning en TV så vi kan kolla på film när vi cyklar. Just nu pågår Solsidan säsong 4.

Att kombinera nytta med nöje även på dagar med dåligt väder....

Egengjord knapplift - bra sätt för famijetur

Det såg ut som det skulle bli fint väder idag. Vi satte målet till Hemfjällsstugan i Sälenfjällen. Leden dit är spårad så det blev lite lättare för våra vänner som hade längdskidor.

Idag fick vi en ny användning för vår "snodd".
3-åringen skulle med på tur, men vill helst stå på skidor. Hon har lärt sig åka knapplift så i morse konstruerades en egen knapplift av en boten från en hink, ett VP-rör och ett rep. Denna fästes i snoddens karbinhake.

Succé!
Hon stod på skidor ca hälften av de 11 km det är tur och retur. Resterande åkte hon snow-racer i gummisnodden. Även det fungerade bra som variation.
Totalt sett kändes konceptet mycket mindre krångligt och komplicerat än att använda fjellpulka , chariot eller annan skidpulka - i alla fall på en kortare och mer "säker" tur.

Vädret blev dock inte riktigt som vi hoppades. Solen visade sig endast en kort stund, sen var det dimmoln som skymde och gjorde omvärlden vit. Ibland är det allt bra med ledkryss....

Nu börjar cykelsäsongen...

I och med att Vasaloppsveckan är avslutad tar mycket av skidmotivationen också slut. Skidmässigt ska det nu bara vara finvädersåkning, turskidor och toppturer.

Det som skymtar i horisonten är årets upplaga av Vätternrundan. Högre mål än förra året. Så nu är det dags att trappa upp cyklingen.

Som tur är har "kärringcykeln" dubbdäck så den är hyggligt rustad för att köra på isiga, slaskiga och snåriga småvägar.
Idag blev det att utforska en väg längs med österdalälven som jag inte cyklat förrut.  Inte helt lättcyklat men det var kul och fint väder!