Ny utmaning - nattvasan 2018

Nu är jag anmäld till nattvasan 2018!

Kanske ren och skär idioti men det låter lite som ett mysigt äventyr. Men hur kan man kalla det mysigt att åka 9 mil skidor vette tusan....

Nu är det ett nytt mål att sikta på. Men frågan är om jag ska satsa på skejt eller inte.... 

Följ mig på resan dit!

Skateskidåkning - koordination och kondition

Skateskidåkning - ska det vara "min grej"?? Enkelt är det ju - i alla fall på så sätt att det inte behövs några spår och inte någon valla eller fäste. Bara att ta skidorna och sticka. Och det ser ju så lätt ut - och snabbt!

Skaffade ett par skatepjäxor - Salomon S-lab Skate - och har lånat sambons skateskidor. Nu ska här åkas!!!
Men oj oj oj - inte alls var det så lätt och snabbt inte.... Som bambi på hal is, med armarna fäktande långt utanför kroppen, svårt med balansen och koordinationen. Och flåset sen då! nog märktes det allt att jag inte tränat kondition det senaste halvåret.

Dagens pass var bara 16 minuter långt och 3,2 km. Men det är en början - JAG SKA KOMMA I FORM!

Tack och hej!

Krossbu - Vattenfall med utsikt

Jag fortsätter helt enkelt på temat "Turer som passar alla"....

Vi upprepade lite av konceptet från turen till Rondvassbu. Vi sov på Krossbu Turiststasjon i västra Jotunheimen, precis där Sognefjellsvegen börjar svänga på uppför. Tidigt på morgon gav sig Lars iväg för att ta sig upp på Store Smörstabbtinden. Men han vände i det branta partiet innan toppen då det var alltför brant i kombination med luftigt, i synnerhet om man är ensam på fjället. Istället blev det en tur till Store Breatinden 2018 m.ö.h.

Efter en lugn frukost tag jag och A en tur mot forsen/vattenfallet som syns mot fjällsidan från turiststationen. A hade tidigt spanat in forsen och tyckte den verkade spännande. Håller man sig nära forsen på nordsidan finns en fin stig. Det finns ytterligare en stig lite längre norrut men den var väldigt blöt.

En fin liten tur med ovanligt varmt och behagligt väder, och mycket tilltalande utsikt! Vi hade funderingar på att ta oss till bretungan av Böverbrean men insåg att mitt bäcken inte skulle klara av det efter turen till och från Rondvassbu dagen innan.

Länkar:

• Karta via Ut
• Krossbu Turiststasjon
• Store Smörstabbtind på Peakbook
• Filmklipp på Youtube
• Utsiktsbilder
• Film från bestigningen
• Vandringstips Jotunheimen

Rondvassbu - ett cykeläventyr

Vi har aldrig varit de som går på flerdagars tältturer utan oftast strävat efter toppturer med utgångspunkt från bilen, camping eller möjligen fjällstation. Eftersom topparna hägrar och det snabbt suger i toppturstarmen (framförallt på sambon) känns det sällan tillräckligt att "bara gå en skogstur".

Nu när jag är gravid och har foglossning är höga spännande toppar en omöjlighet oavsett om 3-åringen är med eller inte. Förra året gick det att bära henne en del av sträckan och ta en lång matpaus medans vi vuxna turades om att göra "toppsatsningar".
Men lite toppkänsla kan man i alla fall få genom att gå små turer i närheten av stora toppar. Samtidigt kan sambon springa upp på höga berg runt omkring. Han blir mycket mer tillfreds om han får möjligheten att plocka lite nya berg till sin lista. :-)

Ett bra upplägg fick vi med ett besök på Rondvassbu Turisthytte. Rondane har stått på listan ett tag men prioriterats ner pga avståndet från bilväg. Man tar bilen till Mysuseter ovanför Otta, därifrån bomväg (20 NOK som betalas med kort) upp till Spranget där det finns en stor parkering.

Vid Spranget kan man också hyra cyklar (MTB eller 7-växlade) för 100 NOK enkel väg. Man får koden till cykellåset genom att ringa till Rondvassbu och betalar när man kommer fram. Det fanns till och med ett par cyklar med cykelkärra om man vill ta med barn som inte kan cykla själv. Hjälm ingår.

Sen följer 6 km cykling efter fin grusväg. Vi hade med barncykel åt A. Lars joggade och gav henne draghjälp i uppförsbackarna med hjälp av ett hundkoppel. Det mesta av packningen hade jag i  ryggsäck. Lars och A fick ha lite i sina små ryggsäckar.

Det var mycket folk på Rondvassbu. Barn under 4 år äter och sover gratis. Om man vill kan man köpa 3-rätters middag och fin "hotellfrukost". Det finns dusch i separat byggnad liksom torrdass. All elektricitet stängs av kl 23 så det är bra att ha med en pannlampa.

Redan kl 5:45 på morgonen gav sig Lars iväg mot Rondslottet 2178 möh, den högsta toppen i Rondane. Det går uppåt direkt från fjällstationen för att sen vara en ganska lång nästintill platt sträcka i dalen innan det börjar stiga mot Vinjeronden och vidare till Rondslottet. Den här morgonen var det helt vindstilla på toppen även om det blåste på oss nere i dalen.

När han var tillbaka vid Rondvassbu strax innan kl 10 var jag och A redo att ge oss ut på en liten tur. Vi följde stigen upp mot Rondslottet. Det är mycket bra skyltat och leden är välmarkerad. Stigningen bjuder på rolig klättring för en 3-åring och ger snabbt fin utsikt.

Att leta efter ledmarkeringar (T) var ett roligt sätt att ta sig frammåt. Vi hittade lite vindskydd bakom ett stort stenröse där vi fick äta vår matpakke innan vi gav oss nedåt igen för att en cykla tillbaka till bilen.

Temperaturen var omkring 12 grader men ganska blåsigt. Klädsel för A var ett par tunna lätta byxor från Stormberg (verkade tåla bra att kräla runt på stenarna), långärmad tunn tröja och en tunn jacka samt pannband från Aclima.

Karta via Ut.

Länkar:

• Rondvassbu Turisthytte
• Turer kring Rondvassbu

Mora Triathlon 2016

Har inte varit på triathlon tidigare men ett spontant beslut av sambon att delta i lördagens sprint under Mora Triathlon gjorde att vi såklart tog oss ner för att vara hejaklack.

Det var ett riktigt bra arrangemang och så publikvänligt!
Riktigt stolt över sambon som inte är någon van simmare men klarade av momentet förvånansvärt bra. Sen var han som väntat stark i cyklingen och höll bra i löpningen.

Picknickvänligt publikområde

På eftermiddagen var det dags för triathlonstafetten. Där var mina goda vänner Samuel Hopstadius och Therese Höök med i ett lag tillsammans med Jonathan Hebys. De kom in på en beundransvärd silverplats. Stort grattis!

Att gravidanpassa cykeln...

Förra graviditeten var cykling den aktivitet jag kunde hålla i längst. Jag hoppas att jag kan fortsätta med cyklingen en bra bit in i den här graviditeten också.

Foglossning är inte så kul... jag ska berätta mer om det i ett annat inlägg. Kortfattat innebär det graviditetsrelaterad smärta i bäckenet vid många olika belastningar. Det gör redan att all min rörelse begränsas, värst är det med lite framåtlutad kroppsposition.

Hur sitter man på en landsvägscykel - ja inte är det speciellt upprätt i alla fall...
Cyklingen igår var den första på flera veckor. Det kändes riktigt bra men började göra ont i uppförsbackarna där man normalt vill trycka på. Det var bara att gå ner på lätta växlar och veva på med hög kadens. Inte gick det fort inte...

Nu har vi gravidanpassat cykeln - köpte en styrstam med justerbar vinkel och ställde den maximalt uppvinklad. Det ser helt förj**igt ut men men men... Med tilltagande värk och växande mage kanske det ger mig några veckors cykling till.

Förlåt brott mot alla stilregler!

Trappintervaller vid Salunäbb - tror inte det är aktuellt nu....

Att träna som gravid känns för mig både naturligt men samtidigt helt annorlunda. Viljan att röra på sig finns kvar, men orken är helt borta. Plötsligt svarar inte kroppen och jag mår dåligt av pulsfrekvenser på mer än 75% av maxpuls. Extra tydligt blir det om jag jobbat tidigare på dagen.

När var vi ute med cykelklubben och det gick riktigt bra på platten, men så fort uppförsbackarna kom tappade jag rejält mot de andra. Med foglossning (smärtor i bäckenet) går det inte heller alltid så bra, men cykling är ett av de bättre alternativen.

Idag cyklade vi hela familjen till Salunäbb strax norr om Mora. Min träning var cyklingen medan sambon kombinerade med trappintervaller. Det kommer nog dröja ett tag innan jag kan köra intervallpass i trappor igen. Där finns 2 långa trappor, åtminstone den ena är ca 105 steg lång. Cyklingen dit är lagom uppvärmning, total tidsåtgång ca 1 timme och 10 min.

Man kan parkera bil eller cykel invid Rv 70 mot Älvdalen strax efter norra infarten mot Östnor.

Plussat - ändrade aktiviteter?

Då har vi plussat - alltså, vi ska bli fler i familjen.

Graviditet och växande mage kommer säkert påverka vad som går att göra framöver men stilla lär vi knappast kunna vara. Förra graviditeten drabbades jag av foglossning (bäckenuppluckring) tidigt, men kunde ändå framförallt cykla. Har man varit aktiv och tränat innan graviditeten är det fullt möjligt att fortsätta men på en submaximal nivå.

Jag har redan börjat känna av det igen och har snabbt tagit kontakt med en sjukgymnast för att få lite övningar.

Grodornas lek på Sollerön, lika kul för barn och vuxna...

I helgen trotsade vi regnandet och gav oss ut till Agnmyren på Sollerön för att titta på grodornas parningslek.

I april när tjälen släpper i de omkringliggande markerna vaknar grodorna för att ta sig ner till Agnmyren och leka. Ljudet påminner om en grupp mopeder på avstånd. Först ser man någon enstaka groda bland vasstråna och sen ser man att hela pölen kokar av grodor.

Här finns även ett rikt fågelliv och vi hörde bl.a. storspov. Grodornas lekplats är vid norra delen av Agnmyren. Det finns bord så man kan ta med fika. Om man vill ha en promenad på köpet väljer man att parkera vid Klikten. Längre fram på våren blir det fullt med blåsippor och i området finns många fornlämningar.

Karta via Lantmäteriet




Det finns lite mer info
- Sollerön
- Mora Outdoor

Städjan ett bra berg att börja med

På Städjan har vi varit många gånger. Även på vintern är det en lätt topptur med bra toppkänsla. Även om man ofta måste ta av skidorna och gå sista knycken på förtoppen och toppen så passar det även nybörjare.

Vi tog nu med oss en vän som bara åkt en halv dag utför någonsin. Han klarade det galant och till och med skogskörningen gick över förväntan!

Städjan är väldigt lättillgängligt och nås bra från botten av Idre Fjälls norra backar där det går en transportlift. Vid vägen får man kanske ta av skidorna och gå en liten bit längs vägen åt höger så kommer man till parkeringen på vänstra sidan.

Det är lätt att hitta genom skogen, det brukar alltid vara mycket spår. Det lutar på tills man kommer upp på fjället där det blir flackare ett tag.

Städjan syns tydligt och vintertid är det säkrast att följa kammen upp.  Det är ofta en uppblåst driva ibland med överhängande åt norr så det får man ha lite koll på.

Nästan till toppen på Ystetinden

När man studerar kartan över bilvägar i Norge så inser man inte att det är längre än man tror och det tar mycket längre tid än man tror. Trots att vi varit några gånger i Norge har vi fortfarande inte riktigt lärt oss. Så även när vi skulle upp på Ystetinden. man tar från Åndalsnes E135 väster ut. Då fanns där ingen bro över Tresfjorden, men den tror jag är färdig nu. Efter bron åkar man lite norrut och svänger sen västerut efter sjön Flatevågen. När man passerat sjöns västra ände svänger man vänster/söderut och efter ca 500 m höger mot Flate.

Tack vare ett ymnigt snöfall på natten och morgonen kunde vi ta på oss skidorna redan vid bilen och följde vägen upp mot Flatesetra. Från fäboden följer man bäcken tills det plattar ut lite och tar sedan sikte mot toppen som ligger nästan rakt söderut.

Morgonens snöfall försvann och solen kom fram så det blev riktigt fint. Sista biten mot toppen blir det lite brantare. Underlaget var nysnö på ganska hård is. Lite svårt att få fäste. Dessutom kändes det inte lavinsäkert då det inte fanns någon friktion mot underliggande snölager.

Kanske var jag lite feg, men vi valde att vända innan vi nådde toppen. Efter att ha dragits med i en lavin för några år sedan har jag blivit lite skrajsen så jag vänder hellre än att ta risker. Vet ju nu hur infernaliskt svårbedömt det är...

Av med stighudarna och sen var det fantasisk åkning utför. Mjukt pudrigt med fast botten, lagom brant och strålande sol.

Karta över området: ut.no